För att...

För att... det är så? Skulle kunna skriva hur mycke som helst just nu, men jag gör det inte. Både av fet jävla underbar glädje och lite sorg kanske? Jag vet inte riktigt.

Musiken gör att de lyckligaste studerna blir ännu lyckligare och de jobbiga blir full i fundersamma tankar.


Jag har planer, men hur vet jag om det är rätt?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0